Känslan när saker och ting kommer ikapp en..

Det senaste halvåret har varit bland de tuffaste på många många år.. Det har varit så mycket stress utifrån olika saker.. Har kämpat otroligt mycket med c-uppsatsen, ska jag vara helt ärlig har det inte varit någon positiv upplevelse över huvudtaget.. Jag har stressat, mått dåligt under heeela perioden som vi höll på med den. Samtidigt som jag stressat över skolan har även den ekonomiska stressen varit väldigt jobbig i år. Jag är väl medveten om att jag helt och hållet valt detta själv men i vår har det varit tufft och allt beror ju på Australien. Så fort jag fick reda på att jag inte hade möjlighet att få stipendium från skolan var det bara att prata med cheferna för att få jobba som mycket som möjligt.. Väl i Australien var allt slit värt varje minut jag spenderade där och jag tar med mig en av mina mest fantastisk upplevelser jag haft i mitt liv. Men samtidigt som jag njöt av resan så kämpade jag med praktiken, vilket definitivt inte var lätt, jag hade även några uppgifter från skolan som jag kämpade OCH vår underbara c-uppsats.. Jag var också bara där 6 veckor vilket gjorde att jag ville passa på att göra något varje ledig stund, jag ville inte slösa timmar eller dagar på att inte göra något. Det var en rädsla jag hade, känslan av att gå miste om något så länge jag var där. Ibland önskar jag dock att jag kunnat lyssna på min kropp någon dag iaf, för under sex veckor så var jag på gång varje varje dag. 

Då jag väl kom hem åkte jag direkt till skolan från flygplatsen o då var det bara att köra igång med sista kursen. Dom 3 sista veckorna i skolan var inte mindre stressande heller. Uppgift efter uppgift som skulle göras och sedan examineras samt att jag o Ulrica låg efter med några saker angående c-uppsatsen eftersom jag var bortrest. Vi fick aldrig svar från vår handledare vilket inte underlättade situationen heller. 

Sen då skolan börja dra sig mot sitt slut övergick skolstressen över till stressen att vara klar i skolan, dags att börja jobba självständigt som fysioterapeut och allt vad det innebär.. något jag aldrig kände mig redo för men det var bara att kasta sig in i nya jobbet, 3 dagar efter examen. Första veckan var allt spännande och eftersom man var ny var det väldigt schyssta bud så att säga.. Samtidigt som jag njöt av varje dag förra veckan så var jag sååååå obeskrivligt trött. Nu menar jag inte bara trött på det sättet att jag bara ville sova utan trött på allt.. ville inte göra något, lyckades inte göra mat en enda dag och att Jakob jobbade hela veckan o kom hem 21-22 varje dag underlättade kanske inte heller.

Är så glad att jag åkte till Göteborg på lördag för o träffa tjejerna, det var exakt det jag behövde. De ger mig så mycket energi o oj vad jag har saknat dom det här halvåret. En dos av massa god mat, massa skratt och mycket kärlek! Kan inte bli bättre än det!

På söndag var det kalas och jag var väldigt glad att bli bjuden på mat o tårta för det kändes som att det var första gången sen jag kom hem från Australien som jag ätit ordentlig mat. Något jag säkert gjort men dom 3-4 senaste veckorna känns väldigt dimmiga.. 

Mitt huvudsakliga problem just nu är att jag inte vill göra nåt, jag skulle så gärna ligga i sängen eller på soffan o inte göra nåt.. jag vill verkligen inte göra någonting, jag försöker men jag orkar inte.. jag vill inte..

O jobbet är kul, det är spännande och intressant MEN det är svårt, det är otroligt svårt!! Det känns som att allt är lite KAOS, svårt o skapa struktur, svårt o förstå vad man faktiskt gör.. Jag vet att alla säger att man är ny, det är okej att känns så i början, man lär sig.. Det är ingen skillnad hur mycket jag intalar mig själv detta. Det är fortfarande väldigt väldigt jobbigt. En stor stress! 

Nu låter det kanske som att allt är väldigt negativt för tillfälle o så är det ju inte, jag har massa underbart att se fram emot i sommar men JUST NU kan jag helt enkelt inte fokusera så långt.. Det känns som att jag tar en timme i taget tills jag får gå o lägga mig. 

Det känns helt enkelt som att allt från det senaste halvåret på nåt sätt har kommit ikapp en.

Idag var jag bara tvungen att skriva av mig, imorgon kommer jag säkert se tillbaka och kanske känna annorlunda.. eller så inte.. men just nu vill jag bara skriva.. Kan ju vara lärorikt att se tillbaka på detta någon dag, vem vet? 

Jag SAKNAR Australien, jag saknar mitt "liv" där, jag saknar livsstilen och allt runt omkring. Jag saknar min vän Victoria, hon tillförde så mycket! Jag saknar känslan av att vilja göra saker och hur trött jag än var så lyckades jag alltid hitta på nåt roligt! Det enda jag vill nu är att ta mitt pick o pack o Jakob o dra iväg! Tillbaka till ett av dom härligaste ställena jag besökt. Det känns så overkligt, så långt borta. Har jag verkligen varit där? Har allt det där verkligen hänt? 

trött...